Ojämlikheter i Sverige

I de senaste mätningarna från bland annat OECD bedöms Sverige som ett av de länder där den så kallade relativa fattigdomen ökat mest under de senaste decennierna. Från att ha varit på 14:e plats på listan över jämlika länder har Sverige drastiskt halkat ner på en lägre plats. Även när det gäller ojämlikhet som diskriminering av olika slag kan Sverige inte längre blunda för den rådande situationen där människor dagligen diskrimineras, vilket skapar ett ojämlikt samhälle.

 

Det har helt enkelt blivit större klyftor i det svenska samhället, glappet mellan de rika och de fattiga har ökat och det är fortfarande svårt för människor med invandrarbakgrund att integrera sig på den svenska arbetsmarknaden. Allas lika värde är fortfarande något vi som land måste sträva efter än mer och i alla avseenden för att förebygga ett samhälle uppbyggt på ojämlikheter. När det gäller antirasism som kämpar för ett samhälle utan diskriminering bör det nämnas att Sverige den senaste tiden har befunnit sig i en slags antirasistisk våg där motståndsrörelser anstränger sig för att nå ut med budskap och på allvar påverka beslutsfattare för att på sikt motverka alla typer av handlingar som bidrar till ett ojämlikt samhälle.

 

Den så kallade relativa fattigdomen grundar sig på det faktum att Sverige fortfarande är ett välfärdsland där de flesta på något sett fått det lite bättre, men samtidigt har några fått det avsevärt mycket bättre. För exakt 20 år sedan hade Sverige enligt OECD de minsta skillnaderna när det gäller inkomst, men den nya informationen med uppdaterade siffror från 2010 visar att vi inte längre hamnar i toppen utan så långt ner som nummer fjorton på listan. Förklaringar till dessa ojämlikheter har så klart delvis att göra med lågkonjunkturen och Europakrisen, men politiska beslut har också att göra med dagens läge. Barnfattigdomen ökar bland annat i Sverige, vilket enligt analytiker tragiskt nog är ett resultat av olika nedskärningar när det gäller exempelvis ersättningar.