Phil Ivey

Phil Ivey kallas ofta och av många för världens bästa pokerspelare. Dessutom är han en av de få spelare som nått kändisstatus hos den breda massan utanför pokerns värld. Ivey kommer från blygsamma förhållanden i New Jersey, USA och redan som 18-åring bestämde han sig för att sikta på en professionell karriär inom poker. Under en lång tid pendlade Ivey den två timmars långa bussturen mellan sitt hem och Atlantic City, där han spelade med ett falskt ID under namnet Jerome Graham för att komma undan åldersgränsen. Ivey lade så mycket tid vid pokerborden i Atlantic City att han fick smeknamnet ”No Home Jerome”. Det sägs att han inte var någon självklar talang på den tiden, men att hans ihärdighet var imponerande och den gav, som vi vet idag, resultat.

 

Vid 38 års ålder bildar Iveys vinster och meriter en lång lista och några av dem är extra imponerande: 10 WSOP armband (yngst någonsin att vinna så många), vinnare av Aussie Millions Super High Roller både 2012 och 2014, vinnare av World Poker Tour 2008, förstapris vid Monte Carlo Millions 2005. Därtill fick Ivey erkännandet som Årets Bästa Pokerspelare av tidningen All In, 2005 och 2009, framröstad av andra pokerspelare. Sammanlagt har han hittills tagit hem över USD 22 miljoner bara i turneringsvinster.

 

Vissa hävdar att framgångsrika afroamerikanska profiler såsom Phil Ivey är ett bevis på att rasism och etnisk diskriminering inte längre existerar. Anledningen till att nämnda människor alltid verkar tro att enstaka exempel motbevisar högar med forskning, måste vara att deras vita privilegium skapar skygglappar och tunnelseende. Ett privilegium som hindrar dem från att uppleva diskriminering, fördomar och att få sin personlighet intryckt i en stereotyp box igen och åter igen. Värst måste ändå den strukturella rasismen vara. Den som går att se med hjälp av statistik, men som inte riktigt går att ta på i vardagslivet. Det är svårt att bekämpa denna typ av diskriminering som ofta visar sig på bostadsmarknader och vid anställningar. Bra människor gör och tänker fel ibland och fördomar finns i allas undermedvetna. Vi litar på de som vi kan identifiera oss med och träffar vi sällan människor utanför vår egna samhällsklass och bostadsområde så utvidgas inte denna norm.

 

Debatten om rasism och hur den ska bekämpas måste fortsätta och vi måste vara beredda på att kritiskt granska både våra samhällen och oss själva. En sak är dock särskilt nödvändig, är du vit och vill ha en åsikt så gör ditt bästa för att lyssna på de som faktiskt upplever rasism i sin vardag.