Vad är vardagsrasism?

Säkert är det flera av oss som känner igen situationen där någon i vår närhet eller omgivning kommenterar nedlåtande om människor från andra kulturer, med annan hudfärg eller annat ursprung. Kommentarer utan vare sig belägg eller kunskap.

 

Vardagsrasism har blivit ett allmänt känt uttryck för att beskriva ovan nämnda situationer, människor som kanske inte alls ger intrycket av att vara rasister men som sitter på oanade tankar och idéer kring invandrare och människor från andra kulturer än den svenska. Idag är detta ett återkommande inslag i många svenskars vardagar. Oberoende på om du är född svensk, eller inflyttad svensk.

 

Vi ser vardagsrasism i arbetslivet där till exempel högutbildade invandrarakademiker inte ens får komma på intervju, vi ser den i personalrummet där anställda med invandrarbakgrund tvingas stå ut med nedvärderande kommentarer, vi ser den på skolor där barn retar varandra på grund av hudfärg… listan kan göras hur lång som helst. Sverige är ett demokratiskt, fredligt och internationellt land på många sätt där den här typen av vardagsrasism inte borde existera, men det gör den bevisligen.

 

”Jag är inte rasist, men…” är kanske den mest tongivande kommentarer för vad som kallas just vardagsrasism. Kommentarer, glåpord och gliringar som folk inte tycker är så ”hårda”, men dessa hör inte hemma i ett Sverige 2015. Allt som oftast är det samma personer som tar lite makt över andra när det gäller vardagsrasism. På arbetsplatsen yttrar han/hon sig negativt och nedvärderande om en medarbetare av annat ursprung och det många drabbade anser vara den värsta delen av upplevelsen är avsaknaden av stöd från andra runtikring – för den som inte håller med säger ifrån.

 

Vad kan vi då göra för att förändra attityden när det gäller den här typen av vardagsrasism? Först och främst anser nog de flesta att det vi gör precis nu är viktigt, att lyfta fram problemet. Nästa steg handlar om utbildning och information redan i tidig ålder, där jämlikhet och allas lika ska betonas med bestämdhet. Sedan är det allas vårat ansvar som medborgare, att aldrig tillåta oss att sitta tysta istället för att säga ifrån.